Anita me cuenta que nació Caetano. Superrápido en la bañadera en su casa.

Es lo más lindo que ha pasado en estos días. Lo único que cuenta.

Yo di luz a tres o cuatro (ya perdí la cuenta) granotes en mis mejillas.

Casi que no quiero salir de casa. Trato de entender de dónde y porqué salen. Anita también me dice que no debo estar tan exigente conmigo misma.

Tal vez tiene razón. Después de eso pienso que tal vez es por obligarme a hacer cosas que por ahí al fondo no tengo ganas de hacer.

La última vez me había pasado de esa manera. O eso creo.

Entonces me pongo a hacer una ensalada. Unas milanesas de berenjena.

Hago dormir a la niña y me sirvo vino blanco. Netflix en el celu contra el salero. P L A C E R.

El vino me hace inspirarme y me pongo a hacer cosas con la compu.

Como escribir.

Como ahora.

Siguen sonando los grillos. Como si fuera pleno enero. Me encanta esa música al fondo.

Hoy puse la radio sueca a la mañana. Me encanta su sencillez. Todo es tan fácil en la radio sueca.

Tan inocente.Tan agradable.

Landningen

 

Det finns så många bilder från resan att jag inte riktigt vet var jag ska börja. En månad och lite till är så lite tid och så mycket samtidigt.

Nu så här i efterhand så känns det nästan mer som att vi bodde i Malmö, mer än att vi var där på semester. Och det känns nästan skönt att vi fick de där 10 dagarna till. Trots all nervositet och stress som det också innebar.

Så lite i taget kommer de där bilderna att ploppa upp.

Precis som landningen här också gör.

Lite i taget.

När gatan blev en flod

Gatan har blivit en flod. 

Det är en helt vanlig torsdag i förorten och ändå var jag tvungen att kolla om det inte var onsdag.

Dagarna flyter ihop i varandra. 

Det är Januari, semestermånad. Allt stängt och halvdött.
Lite som jag känner mig själv. 

Stängd och halvdöd.

Laia sitter i sin plastiga babysitter eller vad det ens heter och biter på ett par plastnycklar. 

Jag försöker återgå till en slags rutin efter månaden i Sverige. 

Vi vaknar på morgonen. Tar en promenad. 

Handlar lite frukt och grönsaker. 

Svettas. 

Kanske stöter på någon och säger hej. 

Fortsätter att svettas.

Munskydd på munskydd av. 

Chockas över priset på tomaterna. 

Går hem igen. 

Äter sover siesta. 

Sedan ut igen. 

Kanske tar vi ett tåg. Eller en buss. 

Dagdrömmer.

Häromdagen åkte vi in till den stora staden för att hämta gratisblöjor. 

Där slog vi läger en stund för att amma, byta blöja ja ni vet, hela biten. 

Sedan promenerade vi hela staden tills vi slog oss ner på ett hak. Vi träffade storebror lite senare. 

Han visade kärlek med kaffe och kokoskaka. 

Jag tänkte att jag skulle få det här att fungera. 

Skriva med en bebis.

Så nu försöker vi.

Och där blev floden återigen en gata.