När gatan blev en flod

Gatan har blivit en flod. 

Det är en helt vanlig torsdag i förorten och ändå var jag tvungen att kolla om det inte var onsdag.

Dagarna flyter ihop i varandra. 

Det är Januari, semestermånad. Allt stängt och halvdött.
Lite som jag känner mig själv. 

Stängd och halvdöd.

Laia sitter i sin plastiga babysitter eller vad det ens heter och biter på ett par plastnycklar. 

Jag försöker återgå till en slags rutin efter månaden i Sverige. 

Vi vaknar på morgonen. Tar en promenad. 

Handlar lite frukt och grönsaker. 

Svettas. 

Kanske stöter på någon och säger hej. 

Fortsätter att svettas.

Munskydd på munskydd av. 

Chockas över priset på tomaterna. 

Går hem igen. 

Äter sover siesta. 

Sedan ut igen. 

Kanske tar vi ett tåg. Eller en buss. 

Dagdrömmer.

Häromdagen åkte vi in till den stora staden för att hämta gratisblöjor. 

Där slog vi läger en stund för att amma, byta blöja ja ni vet, hela biten. 

Sedan promenerade vi hela staden tills vi slog oss ner på ett hak. Vi träffade storebror lite senare. 

Han visade kärlek med kaffe och kokoskaka. 

Jag tänkte att jag skulle få det här att fungera. 

Skriva med en bebis.

Så nu försöker vi.

Och där blev floden återigen en gata.